Bodil Elmhagen

Hem

Publikationer: Sammandrag

Resultat - min berättelse

Studieområde
- Om Fennoskandien

Vetenskaplig bakgrund

In English

     
 

Var håller lämlarna till under olika delar av lämmelcykeln?

Sammanfattning av artikeln: Le Vaillant M, Erlandsson R, Elmhagen B, Hörnfeldt B, Eide NE, Angerbjörn A (2018) Spatial distribution in Norwegian lemming Lemmus lemmus in relation to the phase of the cycle. Polar Biology 41: 1391-1403.
Läs hela artikeln

Fjällämmeln är känd för sina kraftiga svängningar i populationsstorlek, den så kallade lämmelcykeln. Vanligtvis är det "lämmelår", med höga lämmeltätheter, vart tredje till vart femte år. När lämlarna är som flest kan man se massor av lämlar på kalfjället samma dag. Däremellan, under cykelns låg- och uppgångsfas, kan man tillbringa flera veckor på fjället utan att se en enda lämmel. En del av anledningen är förstås att lämlarna är betydligt färre, men man kan ju också fråga sig om lämlarna föredrar att hålla till i vissa mer undanskymda livsmiljöer när de inte är så många.

Generellt sett kan man förvänta sig att en individs val av livsmiljö påverkas av konkurrens med andra individer. När populationstätheten är låg och det är gott om lediga livsmiljöer borde individen välja de mest optimala miljöerna. Om populationstätheten och konkurrensen ökar borde emellertid många individer tvingas söka sig till andra miljöer.

I den här studien undersökte vi vilka miljöer lämlarna återfinns i under lämmelcykelns topp- och uppgångsfas. Uppgångsfasen definierade vi som året innan ett toppår. Vi analyserade data på systematiska lämmelfångster, där vi noterat vilka miljöer varje lämmel fångats i. Vi kunde inte undersöka var lämlarna höll till under lågfasen, när lämmeltätheten är lägst, eftersom vi inte lyckades fånga tillräckligt många lämlar då. Studien gjordes i fjällområdena Helags, Borgafjäll (Stekenjokk), norska Børgefjell och Vindelfjällen.

Lämlarna verkade vara mer kräsna under uppgångsfasen, eftersom förekomsten var kopplad till livsmiljöer med mer specifika egenskaper då än under toppåren. Under uppgångsfasen fanns mest lämmel i relativt branta sluttningar med östlig eller nordlig orientering, i konvex terräng, samt i områden med relativt hög primärproduktion. Under toppåren var lämmelförekomsten enbart kopplad till miljöns primärproduktion.

Skillnaderna tyder på att lämlarna under uppgångsfasen är knutna till livsmiljöer där de har lättare att finna skydd från rovdjur, samt livsmiljöer som löper mindre risk att översvämmas. Under toppåren verkar det däremot som om lämlarna i första hand väljer livsmiljö utifrån miljöernas primärproduktion. Vi förslår att lämlarna "äter sig ur boet" - eller snarare ur de bästa livsmiljöerna - under toppåren och då sprider sig ut i andra miljöer i jakt på mat.

 
 
 

Fjällämmel fotograferad i Stekenjokk (Borgafjäll) under lämmeltoppen 2011
 


I sluttande terräng finns ofta mer skydd av olika slag än på plan mark.